Att inte kunna prata med dig är nog mer outhärdligt än att faktiskt kunna göra det. Men om jag skulle göra det vet jag inte vad ja skulle säga. Finns mkt ja känner att jag måste berätta för dig men vet inte om det ändrar på någonting, vill juh att det ska göra det men förmodligen gör det bara saken värre... alla våra vänner säger att jag ska ignorera dig men de kan jag inte göra. Känslor som e så starka kan man inte bara ignorera... vissa säger att jag ska hitta på en ursäkt att hata dig, men de mår jag inte bättre av. Men jag kan inte heller följa mitt hjärta för det gör inte heller saken lättare... eftersom ja älskar dig av hela mitt hjärta!
Ja gillar frasen som min bästa killkompis sa: *Kärleken är en illition, för att vi inte har lärt oss att se sanningen än.* Det var den bästa förklaringen ja någonsin hört och jag tackar honom för hur han har stöttat mig, för jag vet att han sitter typ i samma sitts. Att inte bli accepterad för den man är utan för någon folk tror att man är. Det värsta med allting är att HAN fortfarande vill vara min vän *världs vän* sa han, jo de går nog. Men inte på VÄLDIGT länge i så fall... först måste de här känslorna få svalan. När de väl har gjort det så kanske vi kan bli så goda vänner som vi faktiskt var en gång för länge sedan. Men som sagt det kommer ta tid, för mig. Jag vet att du fortfarande är väldigt osäker på vad du vill med tanke på vad jag gjorde. Men antingen gillar man en person för den som den är eller så gör man inte det. Det finns inget mellanting i kärleken. Sedan är allt tillåtet i kärlek och krig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar